Det finns den lilla bubblan med dina vänner och din familj, den medelstora bubblan, som består av ditt samhälle och din ort, och den stora bubblan, din kultur och ditt land.
Jag bodde i USA större delen av livet och tyckte att det var världens mest fantastiska land. Det tycker jag fortfarande. Men storhet betyder inte alltid bäst eller bäst för dig.
Jag tror att de flesta av oss tenderar att leva i bubblor av olika storlek. Det finns den lilla bubblan med vänner och familj, den medelstora bubblan som består av samhället och närområdet och den stora bubblan, din kultur och ditt land. Men det finns en ännu större bubbla som heter hela världen, och jag skulle inte ens definiera den som en bubbla; jag skulle faktiskt kalla den antibubblan.
Genom att uppleva saker utanför mina bubblor får jag ständigt nya intryck. Genom att resa och bo utomlands blir du omgiven och berikad av många olika perspektiv. Det finns kulturer som är mycket äldre än vår i Amerika och det finns mycket att lära. Jag har alltid sett mig själv som en ivrig sökare efter det som väcker nyfikenhet, lätt uttråkad, alltid framåtblickande och aldrig nöjd med att stå stilla. Genom att uppleva saker utanför mina bubblor får jag ständigt nya intryck. Det tvingar dig att lära, anpassa dig och förändras på nytt. Förändring är bra.
Jag har nu bott i Slovakien i långt över ett år och älskar den här platsen. Den är inte perfekt, men jag behöver inte, och vill inte heller ha, perfekt. Att kliva utanför bubblan innebär att hitta något nytt. Jag vill ha annorlunda och Slovakien har det i överflöd. Folket har en lång historia och stolt kultur. Maten är underbar (enligt min smak). Jag minns att till och med något så grundläggande som att gå till mataffären var en stor upplevelse när jag kom hit. Vad är det här för chokladmärke? Vad är det för dessert? Varför har Lays chips med den här konstiga smaken ”Summer Salad”? Vad är det där för sorts ananas? Jag gick lite överstyr första gången och köpte lite av allt. Jag har fortfarande inte provat allt och blir fortfarande entusiastisk när jag hittar något nytt.
Jag har rotat mig lite nu och vissa saker börjar bli rutin. Jag köper rožky (en sorts fralla som liknar ett korvbröd), som slovaker äter med smör, salt och ibland rädisor. Jag lagar egen gulasch minst en gång i veckan och serverar den på knedľa (en sorts ångkokt bröd/dumpling). Jag köper mjölk i pappförpackningar som inte behöver kylas förrän de öppnas. Äggen här är bättre. Gulan är djupt orange med fyllig smak. De huvudsakliga proteinkällorna här är fläsk och kyckling. Nötkött är dyrt och svårt att hitta. Jag saknar det. Jag saknar också annan mat från Amerika, som en enkel låda Mac & Cheese; det är omöjligt att hitta här. Allt är inte bättre. Postsystemet är märkligt. Allt tar för lång tid att komma fram, och när det gör det får jag en konstig gul lapp i min lilla brevlåda. Då måste jag gå till postkontoret med den märkliga lilla lappen och stå i lång kö för att hämta det. Här finns budtjänster som är väldigt prisvärda. Jag har fått möbler levererade på det sättet.
Här är en rättvisande bild av vården i ett offentligt finansierat system. Som amerikan fick jag höra av vänstern att allmän sjukvård är den heliga graalen, medan högern säger att det är den sämsta idén någonsin. Min erfarenhet? Lite av båda, men mestadels betydligt bättre. Här är sanningen. Behöver du en läkare eller tandläkare ordnas det och du behöver aldrig oroa dig. Läkarna här är mycket kunniga, har modern utrustning och använder de senaste metoderna. Min tandläkare beställde till och med ett särskilt BPA-fritt polymerfyllningsmaterial från Frankrike. Min läkare kände till ovanliga biverkningar av min medicin som mina amerikanska läkare aldrig nämnde. Så det är bra, men här är det enda dåliga: köer. Du kan inte boka en tid. Du går bara till läkarmottagningen och väntar. Ibland står en folksamling och fyller rummet och du måste försöka lista ut vem som är näst på tur. Ändå är det ett bättre system, och det kan jag säga efter att ha upplevt båda.
När jag växte upp på landsbygden i västra New Jersey var en bil absolut nödvändig. I nästan vilken del av Europa som helst är den inte det. Jag reser glatt genom Slovakien med tåg och buss för att komma dit jag vill. Jag behöver inte parkera, sitta i kö eller köra. Jag kan sova på tåget, och jag älskar tåg. Slovakien har full koll på kollektivtrafiken. Den är prisvärd. Jag har ett månadskort som kostar mindre än $30 och kan hoppa av och på bussar och spårvagnar över hela Bratislava för att komma vart jag vill, hur mycket jag vill. Under rusningstid kan det bli trångt och fullt, men för det mesta är det bara toppen.
Slovaker tycker annorlunda och jag är inte säker på varför. Jag tror att det är amerikansk kultur som smyger sig på och att de bara ”vill” ha bilar, och många har bilar, mycket fina bilar; de ”behöver” dem bara inte. Släpp eventuella stereotyper om Östeuropa, de flesta stämmer inte (åtminstone inte längre), särskilt inte i Slovakien som har en av Europas snabbast växande ekonomier. Som amerikan som lagt orimligt mycket tid på registreringar, besiktningar, bilförsäkring, bensin, att hitta parkering, sitta i bilköer eller bara behöva köra utmattad eller trött kan jag säga att ett fungerande kollektivtrafiksystem är en gudagåva. Och det är bättre för miljön.
…slovaker är ett friluftsfolk. De älskar att vandra, odla och i allmänhet vara ute i naturen.
På tal om miljön är slovaker inget slösaktigt folk. En sak man måste vänja sig vid här är att ta med egna kassar. Man får inga. Det tvingar alla att återanvända, och jag har börjat uppskatta vanan. Min svärmor sparar alla möjliga kärl, särskilt glasburkar som hon använder till sina inläggningar varje år, med dill och gurkor från trädgården. Hon gör de bästa inlagda gurkor jag någonsin smakat.
På tal om trädgårdsarbete är slovaker ett friluftsfolk. De älskar att vandra, odla och i allmänhet vara ute i naturen. Det kan verka märkligt för en kultur som fortfarande mest bor i betonghus, men här blir det intressant. Många slovaker äger trädgårdar i utkanten av sina städer och orter. De har sina små lägenheter, men sedan har de markplättar, oftast med ett litet hus, där de tillbringar timmar med att koppla av, grilla och odla. Jag älskar det. Förmodligen en av de saker som imponerar mest på mig med slovaker. Deras engagemang för miljön är så starkt att de ordnar en egen bit mark där de kan njuta av solen.
Runt jul finns här platser som kallas julmarknader där de säljer alla möjliga godsaker. Där finns kryddat varmt julvin, varma kanelbakverk, alla slags hantverk och massor av mat, allt slovakiska specialiteter. En av mina favoriträtter är anka. Anka är dyrt i USA, men inte här. Det kompenserar nästan för bristen på nötköttsprodukter.
Slovakien har en stor befolkning av högutbildade unga yrkespersoner. Internationella företag har lagt märke till det. Företagen har fått tillgång till en kostnadseffektiv arbetskraft. Slovaker arbetar hårt och jag tycker personligen att de är underbetalda, men det kan vara just därför så många internationella företag flyttar hit. Det förklarar också den enorma ekonomiska tillväxten för ett så litet land. Kapitalismen är här i sitt plantstadium och börjar slå starka rötter. Jag hoppas bara att de inte blir självbelåtna som en del amerikaner har blivit.
Det finns fortfarande rester av det gamla kommunistiska sättet. Jag nämnde den allmänna sjukvården, men ser den mer som en socialistisk idé. Här har man något som kallas lunchkuponger. Alla arbetsgivare ger dem. Man använder dem på restauranger, i matsalar eller i livsmedelsbutiker. Det är fantastiskt att gå ut till lunch, se sig omkring, välja ett matställe och studera det de kallar ”dagens meny”.
Dagens menyer är mest utformade för de arbetandes skull. Det är lite som skolmatsalen på high school, fast maten är riktigt bra och man kan välja mellan 3-5 olika rätter och en soppa.
Javisst, soppa! Slovaker måste ha soppa till varje måltid och de lagar fantastiska soppor. Du kan lika gärna gå till en kinesisk restaurang och använda din lunchkupong. Det är upp till dig. Jag gillar det och tycker att det är en utmärkt idé; som amerikan hade jag bara svårt att förstå det i början.
Här finns McDonald’s och KFC också, men de betraktas faktiskt som lyx och är dyra. Och ärligt talat, vill du hellre lägga mer pengar på snabbmatsskräp eller få en hemlagad slovakisk måltid på en kvalitetsrestaurang? I Amerika är det tvärtom: snabbmat är billig och restaurangmat dyrare. Jag vet inte om slovaker förstår hur bra de har det, men å andra sidan säger de förmodligen samma sak om mig, en konstig amerikan som verkligen njuter av deras kultur.
